Ant attack

När jag var liten och spelade dator hela dagarna hade jag ett spel som hette Ant Attack . Det var typ världens sämsta spel. Man sprang omkring i en labyrint och blev jagad av jättemyror. Myrorna var dubbelt så snabba som man själv så man dog efter typ 10 sekunder hela tiden. Jävligt kefft. Nu läser jag på länken att det tydligen var ett nydanande spel - ja nästan revolutionerande för sin tid (1984). Jag är skeptisk. Om något så visar det väl hur jävla illa det var med allting 1984. Hade samma spel kommit idag hade folk skrattat sig harmynta åt skiten men 1984 var det tydligen "the shit".

Skit samma. Anledningen till att jag ens bryr mig om ant attack är för att jag bedriver krig med myrorna på vår uteplats. Jag har ju sått lite rädisor och skit i landet så allt var bra med uteplatsen tills vi fick myrinvasion. Lilltroll är rädd för myror och har sagt åt mig att jag måste ta bort dem. Jag brydde mig inte så mycket om det men när jag idag insåg att myrorna springer runt och äter min sallad och mina rädisor så bestämde jag mig för en motattack.

Beväpnad med ett jävelusiskt medel som heter Myrr Extra så gav jag mig på de arma kräken. Man häller ut massa små riskorns-prylar på hela uteplatsen. De luktar socker och myrorna blir jätteglada och lyfter upp dem och springer hem med dem. Sen när de kommer hem så samlas alla myror och äter av riskornen men det är ett stort misstag. Kornen är nämligen fulla av gift och alla myror som smakar dör. Det bästa med alltihop är att myrorna lämnar ett doftspår efter sig så att de myror som inte äter springer och hämtar mer gift.

Man kan tycka att det är ett grymt medel och visst blir man lite ledsen i ögat när man ser hur glada myrorna blir när de springer hem med äggen. Samtidigt så får myrorna skylla sig själva om de är så puckade att de hämtar mer av giftet när de sett hur de andra myrorna dött av det.

Puckomyrorna vs Peter
0 - 1