Campingens vedermödor

I måndags stack jag och lill-troll ut och campade. Jag var aningen skeptisk till hela camping-grejjen men eftersom det nu finns camping-program på teve så tänkte jag att det måste ju vara rätt soft ändå det här med att leva i naturen. Vårt äventyr började med att vi åkte upp till fårö. Trots att det var soligt på hela Gotland så spöregnade det på Fårö. Lill-troll knorrade men jag sa att det är så i naturen, ibland regnar det, ibland solar det.


Vi fick snabbt upp vårt nya fina tält. Det var ett litet igloo-tält med stora Sverige-flaggor på sidorna. Vi såg ut som campande nazister. Trots att tältet var väldigt fint uppsatt enligt mig så knorrade trollan. Hon menade att jag var född med tummen mitt i handen och att jag inte ens kunde slå upp ett tält utan att det var snett och skevt. Dessutom blåste det upp i kanterna. Jag gick och hämtade fyra stora stenar som jag la i hörnen. Problemet löst. In your face trollsate.



Sen undersökte jag camparna. Det verkade finnas tre kategorier campare. Först hade vi de feta white trash-camparna med små fula tält. Vi tillhörde den gruppen. Det kändes förjävligt. Vi var campingens low-lives.


Den andra gruppen campare var de feta white trash-camparna med stora tält eller husvagnar. De hade typ 17 barn per familj och kändes lite obehagliga. I tältet bredvid oss bodde ett gäng från den kategorin. Gubben i familjen satt där i en campingstol med ett vitt solkigt linne och drack sofiero. Han glodde på oss som faan, speciellt när lill-troll bytte om. Jag tror han bara väntade på att vi skulle lämna tältet så han kunde sno våra grejjer.


Sen hade vi den sista gruppen campare. De feta white trash-camparna med husbil och förtält. De var campingens kungar. De lagade inte ens egen mat trots att de säkert hade värsta fina spisen i husbilen. Istället åt de på camping-grillen. Jag funderade på om jag kunde smyga ifrån lill-troll och beblanda mig med dem för att öka min status på campingen, men lill-troll höll ett vakande öga på mig hela tiden.


I vilket fall som helst var det roligt att campa. Jag kände mig lite som Brad Pitt i Snatch. Det kändes coolt och jag försökte prata lite som honom också men då sa lill-troll åt mig att sluta dumma mig. Sen satt vi i varsin brasse-stol och åt köttbullar med rödbetssallad och sen gick vi på restaurang och åt riktig mat. Till slut gick vi hem. I tältet lekte vi spöke med ficklamporna. Jag blev lite rädd för lill-troll men sen när jag såg att det var hon så var jag inte rädd längre.



Sen sov vi. Lill-troll somnade direkt medan jag låg vaken och lyssnade på alla otäcka ljud. Det var hårt på marken och varmt i tältet.


Vi vaknade halv sju på morgonen av att våra ryggar var trasiga och att det var runt 200 grader varmt i tältet. Förutom att vi slagit upp tältet på ett gäng stenar så hade vi också sett till att vi hade morgonsol. Ett knep man kan tänka på när man tältar är att inte låta lill-troll välja tältplats utifrån faktorer såsom mysighet och närhet till havet. Då hade vi kanske slagit läger där jag ville istället, på en gräsplätt omgiven av träd.


Dag två sov vi på vandrarhem, men det är en annan historia. Trots allt så var det roligt att campa. Man måste bara tänka på att hitta en bra sovplats och kanske ha uppblåsbara madrasser med sig istället för torftiga liggunderlag från andra världskriget. Men bäst är nog ändå att campa på vandrarhem eller hotell. Det är livskvalitet och livet i den fria naturen är i vilket fall som helst jävligt överskattad, varför skulle man annars förstöra all natur såsom man nu gör?


Ikväll skall vi på Winnerbäck. Det blir nog bra.

Avslöjande - så skyddar vi oss mot asteroid

Sveriges sanningsförmedlare nummer ett, aftonbladet, kan idag avslöja att jorden kanske kommer träffas av en asteroid år 2036. Jag säger som min vän lille lääändin brukar säga. "Det kanske är dags". Inget varar för evigt och efter några miljarder år kanske det är läge att summera ihop jorden och börja tänka på refrängen.

Dock så beräknas risken för en krock bara vara 1 på 45 000 så med en smula tur kanske vi klarar oss. Lite oroande är det trots allt, speciellt eftersom själva krocken om den nu inträffar, skall ske fredagen den 13-e. Uppenbarligen kan man exakt räkna ut vilken dag det hela skall inträffa men om det skall inträffa eller inte kan man bara precisera till 1 på 45 000. Märkligt.

Jag har dock hittat på två sätt att skydda jorden mot denna hemska katastrof.

Det första vi kan göra är att vi alla människor ser till att vara råpackade just den dagen. Alla vet att det som händer på fyllan inte räknas, så en kollision skulle gå obemärkt förbi. För att ytterligare säkra upp vårt jordklot så kan man förskjuta datumen i kalendern några dagar för att på så sätt undkomma att det just är fredagen den 13-e den dagen. Om vi till exempel låter det vara 20-e Juli 2008 nu i fyra veckor innan vi drar igång tideräkningen igen så skulle det kännas bättre. Desutom, och möjligen lite viktigare, så skulle min semester då vara mycket längre.

Jag besöker låtsasvikingarna

Nu har jag varit i Visby i 5 dagar och firat semester. Det har varit varmt och skönt. Lill-troll är dock inte speciellt glad alls. Hon har halsfluss och går på droger för att bli frisk. Hon har haft 39 graders feber och inte kunnat svälja eller nånting. Även om det är synd om henne så är det ändå rätt skönt när hon är sjuk. Det blir lite lugnare helt enkelt. När vi träffades hade hon brutet ben och kunde typ inte lämna sängen. Det var tider det.

Förutom att festa en smula så har jag också hunnit vara i vikingabyn. Det är en liten by utanför Visby där det bor låtsas-vikingar. Där fick man baka bröd, tälja pinnar, kasta yxa och massa andra saker. Allt på vikingarnas vis. Det var skoj att leka viking i några timmar, men det var skönt att komma hem och gå på en riktig toalett sen. Vikingar bajsade nämligen på utedass och det tycker inte jag känns fräscht. Förutom just den biten så skulle jag bli en riktigt bra viking tror jag. Sen var det en sak till. Alla vikingar hade skägg och mustasch och det kan ju inte jag få så jag skulle bli en riktig pellejöns-viking. Men om vi glömmer ansiktshåret och avföringsdetaljen så skulle jag blivit en grym viking.


Här skulle jag lägga en bild på en viking men det tog sån tid att ladda upp den så nu skiter jag i det. Vår Internet-uppkoppling är så seg så det går snabbare om jag åker runt med bilden och visar den för alla som läser här istället.

Nu orkar jag inte skriva mer men jag återkommer imorgon.

Nu drar jag

Nu är det bara nån timme kvar tills jag drar på semester. Om någon funderar på att göra inbrott hos oss nu när vi är borta så vill jag bara tala om att jag har ollat allt av värde hemma. Sen slickade jag på platt-teven också för att verkligen vara på den säkra sidan. Så var det med den saken.

Jag skall försöka skriva något här då och då om jag lyckas koppla upp min dator. Lill-troll har sagt att det finns massor med jobb att göra i och kring huset. Bland annat skall vi måla fönster och göra iordning ett trädgårdsland. Om detta blir verklighet så kommer jag förhoppningsvis ha massor av snitsiga tips att dela med mig av.

Etagetrea goes sommartorpet - eller nåt.

Tills dess - ha en trevlig sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om Semester, Inbrott

Att blogga dödar

Två ledande bloggare i USA har nyligen dött och nu pratas det om att bloggandet är en hälsofara. Jag kan bara instämma i detta. Det är faan inte bra att ha en blogg. Man kan bli utbränd och dö, precis som de två i USA. Det är en jävla press att blogga faktiskt, speciellt när man har ett vanligt jobb vid sidan om. Det skulle vara mindre pressande om alla som läste min blogg kunde skicka en tusenlapp till mig varje månad. Då hade jag sluppit att ha ett jobb och kunde leva på detta och därmed skulle jag inte bli utbränd lika lätt.

Fuck Röda korset med flera. Om du verkligen vill rädda liv - ge mig tusen spänn.


Seriöst talat så finns det typ 500 miljoner bloggare och att några av dem dör lite då och då är knappast märkligare än att några fotbollsspelare dör varje dag. Tack och godnatt aftonbladet.
Enda orsaken till att jag länkar till den där fåniga artikeln är för att jag vill ha fler besökare till min blogg. Det är jävligt stressande faktiskt. Att hela tiden behöva posta inlägg på inlägg på inlägg om ingenting bara för att generera trafik här på bloggen. Man kan bli utbränd för mindre.

Så, jag upprepar.
Ge mig tusen spänn så slipper jag denna press och kan sitta och skriva ett kvalitetsinlägg i veckan istället.


Läs även andra bloggares åsikter om Döden, Bloggande, Bloggdöden

Jag äter och promenerar

Idag fick jag äta lunch själv. De andra drog iväg och golfade på lunchen. Jag gick till grillen och åt en kebabtallrik. Det smakade skit. Sen tog jag en liten promenad för att bli av med flottet. Even steven typ.

Efter promenaden så lät det "mipp - mipp" om skorna igen. När jag kom tillbaka till jobbet och skulle gå och hämta kaffe passerade jag receptionisten och någon kompis till henne.
- Har du inte betalat för skorna, det knarrar ju så om dem.
Jag låtsades inte höra och gick bara förbi dem. Vad är det för jävla logik? Knarrar saker man inte betalat för, eller är det något gammalt talesätt. Isåfall borde man skrota det talesättet illa kvickt för det är helt värdelöst.

Buss-chaufförerna är galna

Inatt så drog de igång buss-strejken igen. Detta betyder alltså att jag måste gå till och från jobbet. Jag gillar att gå hem från jobbet, det är skönt. Men att börja dagen med en promenad på 50 minuter känns jävligt jobbigt osh stressigt så det slipper jag gärna. Imorse hände dock något ännu värre.

Jag lämnade lägenheten klockan 0800, helt förberedd på att gå hela vägen till jobbet. När jag passerar första busshållplatsen ser jag två tanter som står där och väntar på bussen. Vet de inte om att det är strejk? Hur kan de har missat det? Jag tittar på dem lite i smyg där de står. Stackarna. De är säkert både döva och blinda och vet inte att det är strejk. Tänk om de saknar tidsuppskattning också, då kanske de står där hela dan och väntar.
Jag funderar på om jag skall säga åt dem att det är strejk, men sedan kommer jag på att de förmodligen ändå inte kan höra eller se mig, så det är ju skitsamma. I krig och under strejker gäller det att ta vara på sig själv i första hand.

När jag gått några hundra meter och befinner mig mellan två buss-stationer hör jag plötsligt ett bekant frustande ljud. I full fart kommer min buss farandes förbi mig. Tanterna sitter på den. Den ena av dem ser ut att le mot mig. Satmara...!!!

Detta är bara för mycket. Ni vet sådana historier man hör om folk som alltid spelat samma lottorad i flera år utan att vinna. Sedan när de plötsligt glömmer spela raden en vecka så sitter den givetvis. Så kändes det för mig när bussen slamrade förbi mig.
Egentligen är det ju bara att lyfta på hatten, gratulera bussförarna och ge dem vad de nu vill ha. De har klart och tydligt visat att de är beredda att gå hur långt som helst med sin strejk. Bara tanken på vilket fult psykologiskt spel de spelar för att knäcka motståndet gör att man baxnar. Hur kan de bara med att låtsas strejka och sedan åka förbi mig med bussen fylld av hånfulla tanter. Fyfaan. Vad hittar de på nästa gång. Inget verkar vara förbjudet för dessa galningar.
Nej, jag säger så här. Dessa chaffisar är en samhällsfara och det enda säkra är att hålla dem glada så ge dem sin vila och sina extra pengar och låt mig slippa denna tortyr i framtiden.


När bussen hade passerat så fortsatte jag bistert min långa promenad. En jobbig grej med att gå långt när det är varmt är att skona ger ifrån sig ett chippande ljud efter typ en halvtimme. Mipp, chipp, mipp, chipp, mipp, chipp - låter det från mina skor när jag vandrar fram. Man skulle kunna tro att jag hade två gnyende hundvalpar i skorna, men det har jag ju inte. Det är jävligt pinsamt faktiskt. Folk glor på mig och mina chippande skor och jag vet att dom tänker att jag är en svettleffe.
Jag undrar hur ninjorna gjorde förr i tiden om de hade gått långt och sedan skulle smyga fram till någon och döda den. Jag har svårt att tänka mig att deras skor gav ifrån sig detta chippande ljud. Det är omöjligt att smyga när man låter "chipp, mipp" hela tiden.

Tur man inte är ninja.



Läs även andra bloggares åsikter om Bussar, Strejk, Buss-strejk, Tanter, Skor, Ninjor, Promenader

Bröllop och bubbel

Nu har jag varit hemma flera dagar i rad helt själv och det börjar bli jävligt trist. Lill-troll har det roligt på sin semester men jag bara jobbar och jobbar. Till råga på eländet skall det bli buss-strejk imorgon igen så då får jag gå både till och från jobbet. Hoppas det spöregnar. Då skjuter jag mig själv i pallet tror jag.

Dock kan man väl säga att jag haft lite semester redan, i helgen var vi ju på bröllop. Det var på ett slott och vi sov över där och det blev ju lite semesterkänsla i och med det. Här är en bild på slottet. Det är roligt med slott.


En skojig sak med bröllopet var att det var smokingbröllop. Det betyder att killar måste ha smoking medan tjejer kan gå klädda i typ vad som helst. Jag har ju ingen smoking och kan ärligt säga att jag var lite negativ till detta med att hyra en. Men så fort jag fick på mig den där flugan så kändes det så jävla mäktigt så jag ville aldrig ta av mig smokingen igen. Man ser hur grym som helst ut. Jag skulle vilja ha smoking på jobbet. Inte bara det, jag skulle vilja ha smoking nu när jag sitter här själv och skriver.

Nu när jag har fått smak för detta fina plagg så är jag väldigt nyfiken på att ta det hela ett steg längre. På nästa bröllop jag går på så skall jag ha frack. Där kan vi snacka. Fy fan va coolt att gå runt i en stilig cylinderhatt och bara mysa för sig själv.


I vilket fall som helst så var det ett mycket trevligt bröllop och vi hade till och med bubbelbadkar på vårt rum. Jag badade i det två gånger och lill-troll badade en gång på de få timmar som vi var där. Vi var sist in i kyrkan på grund av att jag nästan somnat i badet, men det var det värt. Lill-troll var ännu värre. Hon badade på natten efter festen. När jag gick och la mig och sov så hoppade hon ner i badet och badade i flera timmar. Eftersom jag sov och hon ville bevisa att hon verkligen hade badat så tog hon ett kort på sin skrynkliga hand.


Hon är för rolig det lilla trollet. Hur kan jag veta att hon inte bara stod med handen i ett glas vatten i en timme innan hon tog det där kortet?
Jag hade föredragit att få se ett kort när hon verkligen badade istället för en fjantig hand.


Efter allt badande kom jag iallafall fram till att jag verkligen vill ha ett bubbelbadkar till lägenheten. Då skulle jag kunna ligga där i min frack hela dagarna och bara bubbla och ha det mysigt.


Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop, Slott, Badkar, Bubbelbad, Smoking, Frack

Så här skrämmer vi bort UFO´n

I aftonbladet kan man idag läsa om någon galen arkitekt och hans fundering på hur framtiden kan se ut. Med växthuseffekten så förväntas havsnivån höjas någon meter de närmaste 100 åren och då skulle det vara bra att ha en sådan här flytande ö att bo på istället för att leva under vattnet.

Jag tycker det är ett värdelöst förslag. Det ser kanske jävligt fränt ut. Men sen då?

Det här skulle ju betyda att det fanns hur mycket yta som helst till alla. Varenda jävla tjackpundare skulle kunna ha sin egen etagelägenhet med uteplats och därmed skulle ju jag bara vara en vanlig pajas igen. För jävligt egentligen. Dessutom skulle väl lägenhetspriserna gå ner, så vår lägenhet som vi har köpt skulle inte vara värd ett skit längre. Nä, det är bara bra om det blir lite trängre här i världen.

Det enda som vore bra med såna här prylar är att vi skulle framstå som jävligt grymma ute i rymden. Andra civilisationer i rymden skulle titta på oss och våra öar och bli skapligt impade. Jag har tex rätt svårt att tro att någon främmande rymdgubbearmé skulle våga anfalla oss om vi hade såna här spejsade öar vid våra städer.

Hej små rymdfjantar. Har ni byggt såna coola öar än era clowner? Nähä, faan vad efter ni är. Stick härifrån innan vi zappar er sönder och samman med våra fräna framtidsvapen.

Nåt sånt skulle vi kunna skriva på en stor banderoll som vi hängde på månen. Haha, skulle inte tro att nån skulle våga sig på oss då. Vi skulle vara safe mot utomjordiska angrepp för all framtid. Nu är ju inte syftet med öarna att skrämma rymdgubbar. Det säger jag inte heller. Jag säger bara att det skulle kunna vara en bra bieffekt av dem.



Läs även andra bloggares åsikter om Öar, Rymden, Framtiden

Ensam och bitter

Lill-troll har åkt till Gotland. Hon åkte igår. Jävligt osolidariskt om ni frågar mig. Bara för att hon har längre semester än mig behöver hon väl inte ha roligt den veckan jag jobbar. Hon kan väl dra runt hemma i lägenheten istället. Städa och fixxa och sånt. Ha maten klar när jag kommer hem. Laga och lappa hålen i mina kläder. Ställa upp helt enkelt.

Men inte då. Nej, hon drar iväg så fort hon får chansen. Så nu sitter jag här på jobbet hungrig som faan eftersom ingen hade sett till att det fanns frukost hemma imorse. Det är katastrof. Men jag skall hämnas på henne. Jag vet att hon vill att jag ringer henne och berättar hur mycket jag saknar henne. Men det tänker jag inte göra. Det kan hon glömma.

Alla gnäller över regnet utom jag. Det är bra att det regnar. Då kan lill-troll sitta där i sitt hus och ruttna. Ända tills på fredag då jag kommer dit. Då hoppas jag på fint väder igen. Då skall vi ju ha roligt ihop, jag och det lilla trollet.

För er som fortfarande jobbar

Fredag eftermiddag. Oj vad sakta tiden går. Man vill bara stänga av datorn, resa sig upp och springa ut i värmen och dricka öl, bada, sola, kasta frisbee eller vad ni nu pysslar med på helgerna.

Men lugna er lite.

Ner med mungiporna.

Snart är det måndag igen.

Oj oj oj vad lyxigt

Idag var det äntligen dags att skörda frukterna av allt mitt slit med vattenkannan. Äntligen skulle jag få betalt för alla timmar jag legat i rabatten och pratat med de små gröna växterna som bara växt och växt. Vi skulle provsmaka salladen, eller vad det nu är. Vilken lycka.

Det började med att jag föreslog för lill-troll att vi kunde åka till ica maxi och handla sallad ihop. Hon blev jätteglad och rusade typ från jobbet för att komma och hämta upp mig. Sen åkte vi till ica maxi och gick runt och letade efter godsaker att ha i vår nyttiga hälsorika måltid. Vi hittade rostbiff och lufttorkad skinka och gurka och blomkål och rädisor och tomat. Dessutom, sa lillan, så hade vi ju redan majs, morot och sallad hemma. Sen köpte vi keso också, för att det inte skulle bli för torrt. Jag ville ha smaksatt keso, men lillan sa att det blir bättre med naturell.

När vi gick där och yrade så sa plötsligt det lilla trollet att hon var så glad för att jag ville gå och handla med henne. Jag har nog fortfarande inte förstått vad hon sa. Att handla mat är knappast roligt i min värld, men tydligen tycker hon det. Kanske kan det bero på att hon inte bara handlar det hon ska när hon är där. Nejdå. Hon springer runt bland alla hyllor med ögon stora som fotbollar och letar efter fynd bland läppglans, kökshanddukar och gud vet vad. Detta beteende, som uppenbarligen skänker henne mycket nöje, är också anledningen till att jag gärna undviker dessa stora affärer. Jag får knappt med henne hem därifrån sen. Fick hon sin vilja fram hade hon sovit bland kålrötterna, blomkrukorna och flip-flopsandalerna.

I vilket fall som helst så kom vi hem till slut och jag satte igång och hacka sallad och gurka och allt vi köpt som värsta lilla kocklärlingen. Det gick enormt bra och är inte speciellt svårt alls. Se bara till att ni inte skär er när ni river morötter, det gjorde jag. Hemligheten där är nog att inte försöka riva ner den sista centimetern av moroten, det går ändå inte. Ät upp den istället så håller ni blodsockret uppe medan ni sliter.

När jag var klar med allt hackande, rivande och slitande gick jag med andakt ner till uteplatsen och drog upp så mycket sallad jag bara kunde. Det var en härlig känsla. Sedan sprang jag glatt upp med allt och visade för lill-troll. Hon påpekade syrligt att jag hade ryckt upp salladen med rötterna, så nu får vi ingen mer sallad på de plantorna. Även om jag är nästintill full-lärd vad det gäller trädgårdsarbete så finns det tydligen alltid något mer att lära sig. Det är det som gör det så spännande.

I vilket fall som helst så tvättade jag bort nästan all jorden, skar lite i salladen och sen var det bara att servera och äta upp. Nu efteråt känner jag mig jävligt nyttig och vältränad. Beach 2008, här kommer jag. Det behövdes bara en tallrik grönt för att toppa formen. Bra att veta inför nästa träningsperiod nångång nästa vår.

Nu, lite bilder från den historiska händelsen.





Hahahaha. Kolla på mig då. Egenodlade grönsaker. Bräck det era jävla nollor.



Läs även andra bloggares åsikter om Odling, Sallad, Trädgård, Nyttig mat, Handla mat

Morgonstund har lögn i mund

Imorse när jag och lill-troll skulle ge oss iväg till jobbet så märkte jag att hon hade en ny handväska.

- Vad är det där, har du en ny handväska nu?
- Nej, det är en gammal som jag har hittat och börjat använda igen.

Medan hon svarade så sprack hela hennes lilla nylle upp i ett jättebrett och jätteskyldigt leende.
Det var så gulligt så jag lät henne tro att jag gick på det.


Läs även andra bloggares åsikter om Handväskor

Glöm surdegarna och slösurfa istället

Igår på lunchen så var vi 4 personer som gick och åt. På den lunchrestaurangen vi gick till så får man en lapp när man beställt, som bevis på att man betalt. Den sista av oss fyra fick lappen för oss alla. Alla beställde fisk utom jag som beställde biffpasta. Sen när maten kom ut så var det bara 3 fiskrätter på den lappen, enligt servitrisen. Ingen biff alls.

Där satt jag mumlandes om min biff medan servitrisen försvann iväg. Det var inte en sån där vanlig liten söt servitris med blont hår i hästsvans detta. Det var en rejäl bit. En stor arg tant. Jag har alltid tyckt att tanter är lite otäcka. De har en otäck uppsyn eller nåt. Helst ville jag bara skita i det hela och inte äta någon mat alls, eller kanske gå och köpa mat en gång till, men mina kollegor nästan tvingade mig att gå fram och tjata om att jag faktiskt hade betalat.

Så, jag gick fram till den otäcka tanten och tjafsade. Servitrisen hänvisade till deras supersäkra lappsystem som aldrig hade blivit fel tidigare. Eller hur tänkte jag. Det troliga är väl att ingen vågat gå fram och fråga innan. Jag hatar sånt där. När folk tror att man ljuger. Jag beter mig nog som att jag ljuger i de situationerna för jag blir så nervös av det hela. Till slut fick jag min biff iallafall men jag vågade knappt äta den. Är rätt säker på att den där biffpastan hade tagit några varv i kockens brallor innan den lades på min tallrik
Idag skall vi gå till den elaka tanten och äta igen. Det känns inte bra alls.


Annars är det ju semestertider på jobbet. Man tror att det skall vara kul när det är semestertider och lite lugnare på jobbet, men så är det inte. Dagarna kryper fram och det finns inget att göra. I stort sett alla bara sitter och låtsas jobba, medan de egentligen slösurfar helt planlöst på Intenet. Man undrar ju vad folk gjorde på sina jobb innan Internet fanns. Dunkade huvudet i skrivbordet tills de svimmade?

Sen har vi ju de käcka jävlarna som välkomnar semestertiderna.
- Det är perfekt, jag har en del gamla surdegar att ta tag i.
Vadå för jävla surdegar? Ge mig en jävla surdeg att ta tag i då om du nu har så många. Varför skall du ta hand om dem förresten? Du har inte brytt dig om dem i ett år, hur viktiga kan de vara?
Glöm skiten och kom och fika med oss andra istället och sluta upp med att spela allan.




Läs även andra bloggares åsikter om Lunch, Lögner, Tanter, Semestertider, Surdegar, Surfvanor, Slösurfande