Lyckan frodas i trädgården

Här är ännu ett bevis på min tes om att lycka uppnås genom att vara bättre än andra. Föräldrar till blivande studenter försöker bräcka varandra med stora maffiga arrangemang. Det gör dem lyckliga. Den med bästa studentfirandet är lyckligast.

Jag skulle rekommendera alla föräldrar att se till att deras barn inte knarkar ner sig istället. Eller att de ser till att de skaffar sig ett jobb eller en utbildning. Eller att de släpper sina drömmar på att bli en ny Paris Hilton. Eller att de inser att det finns en relation mellan de beslut de tar och det liv de får. Men det är ju bara min åsikt. Det kanske är viktigare att ha en bra studentfest.

Jag och lill-troll försöker också bräcka varandra ibland. För några dagar sedan så tittade vi på "The power of 10" på TV. Det är ett frågeprogram på femman med Mikael Tornving som programledare. Jag och lill-troll hade vår egen tävling. Det var roligt. När jag hade rätt på en fråga så muttrade lill-troll att jag hade tur. När lillan hade rätt så ville hon att vi skulle köra "high-five", som att vi båda hade något att fira. Hon är gullig på så sätt, man kan inte låta bli att ryckas med och ge henne en "high-five". Hon ser ju så glad ut när hon vinner.

Sen så försöker ju alla grannarna bräcka varandra i den stora tävlingen om vem som har den finaste uteplatsen. Vi låg ganska bra till fram tills igår då det visade sig att alla våra blommor hade dött. Tydligen måste man vattna blommor varje dag när det är så här varmt. Detta tycker jag är konstigt. Hur har blommorna klarat sig i naturen om någon måste vattna dem varje dag?

Så nu ligger vi sist i tävlingen igen. Vi är för slarviga för att ha en fin uteplats med vackra blommor. Det är nog mitt fel på något sätt. Kanske var jag ansvarig för att vattna blommorna. Jag vet inte. Ibland får jag uppdrag av lillan som jag sedan glömmer bort. Att vattna blommorna kan mycket väl vara ett sådant uppdrag. Jag vet inte om jag vågar gå hem idag. Såna här tävlingar är viktiga för lill-troll. Hon vill ju så gärna vara lycklig.

Jaja, skitsamma. Vi får sno grannens blommor i värsta fall.



Läs även andra bloggares åsikter om Lycka, Studenten, Grannar, Uteplats, Blommor

Den egentliga formeln för lycka

I dagens DN kan man läsa att några forskare har kommit fram till att lycka går att köpa för pengar. Eller rättare sagt, att rikedom och lycka går hand i hand. Det här är ju en gammal debatt som nu alltså åter fått en part i målet. Jag kan tyvärr direkt meddela att dessa forskare har helt fel.

Den egentliga vägen till lycka är att vara bättre än andra, att kunna se ner på dem. Det är alltså fråga om skadeglädje. Om man är rikast i världen kan man vara skadeglad mot alla andra. Om man är näst rikast kan man vara skadeglad mot alla utom en, alltså är den rikaste lyckligast. Rikedomen i sig gör ju ingen glad, det är vetskapen om att man har det bättre än andra som gör en glad. Om ni inte tror mig, betrakta då följande:

På stenåldern kanske det fanns en by där den rikaste halvapan ägde några flintaskärvor och ett höftskynke av antilop. De andra gick nakna och slogs med pinnar. Den rikaste halvapan var alltså lyckligast. Men det var ju inte det faktum att han ägde dessa saker som gjorde honom lycklig. Han skulle ju inte vara så jävla glad om han bodde i sin hydda i sumpan idag och bara ägde ett höftskynke och lite sten. Idag skulle han bara vara en fattig apa, någon man skrattade åt. Han skulle vara sämst. Men på stenåldern var han ju bäst, han var killen hela dagen och kunde gå runt och skratta åt alla andra fattiga apskrällen.

Det är alltså inte rikedomen i sig som betyder något, utan jämförelsen med alla andra. Det är ju därför man kan vara lycklig över andra saker också. Man kan ju vara lycklig över att man har många vänner. Men även här vill man ju bara ha det för att kunna vara bättre än någon med färre vänner. Varför tror ni det finns folk på facebook med 245 vänner? Tror ni att de är kompisar med så många? Nä, det är dom inte, hur skulle dom kunna vara det när dom uppenbarligen spenderar all sin lediga tid framför datorn. De samlar vänner på facebook för att kunna titta på andra som har färre vänner, skratta och känna sig lyckliga.

- Öhh, du. Kan jag lägga upp dig som vän på facebook?

Fet chans fittnylle. Du vill bara hypa upp dig själv för att känna dig lycklig. Jag är emot lycka så stick och brinn.


Läs även andra bloggares åsikter om lycka, rikedom, forskare, skadeglädje, stenåldern

Vi har ett spöke i hallen

Klockan är 1745. Pendeltåget är nästan fullt men jag hittar en ledig plats bredvid två killar mellan 15 och 17 år. Den ena har blå slappa jeans, grön tröja med något tryck på och en svart stickad mössa över det långa ljusa håret. Han pratar högt. Håller något slags föreläsning för sin vän.

"Asså, min moppe går inte så fort, eller ganska fort går den. Men min farsas motorcykel går lite fortare asså. Asså, hans motorcykel kanske kommer upp i 70 km/h på 8 sekunder. Min moppe.....Min moppe kanske man måste åka i 15 sekunder i nerförsbacke innan man kommer upp i kanske 68, eller 67. Så hans är lite snabbare. hans kommer säkert upp i kanske 100 i nerförsbacke, så den är lite snabbare."

han fortsätter spekulera...

"Asså, det finns flakmoppar på blocket asså. Kolla under företag och moppar så kan man hitta dem. Det kostar kanske 25 000 för en flakmoppe på blocket. De får man trimma också, asså om man vill asså. Fast man trimmar bara om man kan trimma så att man kan åka ifrån polisen, annars trimmar man inte. Jag vill trimma min moppe, men jag kan nog inte trimma så fort."

...och plötsligt känns inte min bakgrund som rollspelsfanatiker så töntig längre. Det hade kunnat vara värre.


Annars har det varit en intressant dag. Jag jobbade hemifrån imorse, och hade då sällskap av det fortfarande sjuka lilla trollet. Hon var på ett sjuhelvetes humör. Uppenbarligen så är jag för dålig på att städa här hemma, så jag fick mig en skopa ovett på grund av det. Det är ju delvis för att kunna motbevisa såna anklagelser jag skriver denna blogg. Var och en kan ju själv se hur hårt jag slitit de senaste veckorna med att lägga golv, vattna blommorna och städa ordning ute i närområdet på trivseldagen.

In your face lill-troll

Vid lunch så åkte jag ut på ett litet företagsevent vid saltsjöbaden, där vi seglade och umgicks hela dagen. Det var skönt att få segla på arbetstid. Tyvärr förlorade mitt lag hela tävlingen, men jag skyller det helt och hållet på de andra. På vägen hem stötte jag sedan på den moppefrälsta lilla killen. Det gav mig mitt självförtroende tillbaka. Jämfört med honom var jag rena Brad Pitt när jag var liten.

När jag kom hem så var lill-trollan på diskussionshumör. Dock hade hon glömt städningen helt och hållet, men eftersom jag vet att det bubblar upp förr eller senare så dammsög jag sovrummet och hela undervåningen. Efter detta kände jag mig tillräckligt safe för att kunna ta det lugnt och lyssna på lill-trolls teorier. Hon förklarade lite om sin tro för mig, om hur det finns någon som vakar över oss och som utsätter oss för prövningar och blablabla. Sedan berättade hon om att det finns spöken och andar som svävar kring bland oss. Jag tog mig en orolig titt på flaskan med hostmedicin för att se om hon svept den, men det hade hon inte. Sen sa hon att det bor en ande i vår hall.

WHAT THE FUCK...

Vem faan är det nu då?

Lillan visste inte hans namn, men det var en han iallafall, det var hon säker på. Sen visste hon inte så mycket mer om honom, men han bor iallafall i hallen och han är snäll. Eller snäll och snäll. Lillan säger att han är snäll, men hon sa också att om jag inte sköter mig så kanske jag känner ett grepp kring min hals helt plötsligt när jag går i hallen. Så, nu står jag väl på spökets "grepp-kring-hals"-lista. Känns inte helt perfekt.

Dock är det som så att jag behöver fler karaktärer till min blogg än bara mig själv och lill-troll, och även om inte alla avtal och allt är klart ännu så är jag rätt säker på att spöket kommer vilja vara med här. Jag menar, skall han bo här i vår lägenhet så är det ju inte så konstigt om han dyker upp i bloggen lite då och då. Det får han helt enkelt ställa upp på.

Dessutom skulle det vara rätt så jävla trevligt om han kunde chippa in lite till hyran också, men kanske viktigast av allt - Jag tar inte mer skit för att jag inte städar så länge inte Molgam drar sitt strå till stacken.

Så är det bara.


Läs även andra bloggares åsikter om moppar, spöken, segling

Jag är en av de rika

Idag gick jag både till och från jobbet. Det blev massor av steg på min lilla pedometer. På hemvägen blev jag dessutom tvungen att gå och handla lite mat till mig och Lill-troll. Att handla mat är inte min favoritsysselsättning direkt. Det kostar bara massa pengar. Lillan säger att man måste handla mat ibland för att annars svälter man ihjäl. Detta är ju inte alls sant, men det fattar inte hon riktigt.

När Lill-troll är frisk så brukar hon handla. Hon har ju bilen och kör ofta förbi en Ica Maxi eller så på vägen hem. Det är jätteskönt för mig för då slipper jag hjälpa till. Fast ibland ringer hon från bilen och ber mig komma och hjälpa henne att bära kassarna. Det brukar vara jobbigt och ibland svarar jag därför inte i telefon när jag vet att hon varit och handlat. Fast då blir hon oftast arg.

Nu när hon varit sjuk har jag fått gå och handla helt själv. Fast oftast vill hon att jag ringer henne och berättar hur mycket laxen kostar, eller hur tomaterna ser ut eller så, innan jag tar de viktiga inköpsbesluten. Jag brukar gå till en liten affär som heter Ica Duvbo och handla.

Det är min favoritaffär.

Ica Duvbo är en ganska liten affär. Dessutom är det trångt och dyrt och de har pissdålig fruktdisk, bara små paket av allt och hälften av allt som finns där är nära sitt bäst-föredatum. Alla som handlar där är typ rika pensionärer eller folk som har så mycket pengar att de inte orkar åka 500 meter för att handla billigare. Jag handlar där för att jag vill vara en av dom. Det finns fan inget fränare än att spatsera in där som värsta krösus och gå runt och bara känna sig rik. Man känner sig som en i gänget liksom. Ibland hälsar jag på någon lite vagt. En gång var det en tant som hälsade tillbaka. Det kändes skitbra.
Det bästa med Ica duvbo är att det ligger precis bredvid tunnelbanan, så det händer rätt ofta att man möter en skock tunnelbaneresänerer när man kommer ut från affären med välfyllda kassar. Då brukar jag skrocka lite för mig själv åt hur rik de måste tro att jag är, de arma tunnelbanetattarna. Där kommer dom nerifrån tunnelbanan och där står jag med kassar fyllda med 200-kronors-lax. Långnäsa till dom.

Ibland händer det också att någon inte har täckning på kortet när de skall betala. Det är skoj. Då kan jag stå där och stöna och ge de andra i kön menande blickar. Fattighjonet har irrat in sig i "vår" affär och stoppar upp hela kön. Usch.

Men nu verkar det tyvärr som att lilla trollet håller på att bli frisk, så snart är väl mina dagar i sumpansocieteten över. Då får jag återgå till mitt gamla vanliga oglamorösa liv.

Ja jävlar.


Läs även andra bloggares åsikter om Inköp, Rika, Fattiga, Ica

Pripps och Norahora

Trots att typ halva asien dött de senaste dagarna så råder det uppenbarligen nyhetstorka på aftonbladet och man väljer att publicera en artikel om ett par i simrishamn som vill döpa sin nye son till Pripps. Något som skatteverket sagt nej till. Det finns regler och förordningar kring vad man heter och man kan inte döpa sina barn till vad som helst, speciellt inte till något som kan väcka anstöt.

Personligen tycker jag Pripps är ett rätt trevligt namn, det låter bra och man blir glad när man hör det. Här kommer lille pripps, det verkar vara en glad jävel, tänker man när man hör namnet.

Det finns ju värre namn. När jag var liten fanns det en kille som hette cepe-anders. Det är ju ett mycket värre namn och hur föräldrarna tänkte där förstår jag inte alls. Där borde skatteverket verkligen sagt stopp. Sen så kan ju nästan alla namn väcka anstöt om man är lite kreativ, och det är ju barn. Iallafall vissa, cepe-anders var aldrig speciellt kreativ.
Ta ett namn som Nora. det står ju skrivet i stjärnorna att hon kommer kallas något annat lite då och då. Samma sak med Britta, Lukas och typ 50 namn till. Jag skulle hellre bli kallad för pripps än för Norahora, men det är ju bara jag.

Dessutom tror jag det är bra att tidigt få träna upp sig på att ge igen. Lille pripps kommer troligen bli jävligt slängd i käften eller stark som faan. När någon i högstadiet retar honom för att han heter samma som ett ölmärke är han så van vid det att han bara kör över sina mobbare. Eller så ger han dem en smäll mellan ögonen och sen var den saken klar.

Om lill-troll och jag får barn så skall det heta apanus. Bara för att.


Läs även andra bloggares åsikter om Namn

En dag fylld av trivsel

I lördags hade vi trivseldag i bostadsrättsföreningen. En möjlighet att lära känna grannarna samtidigt som man sopar och fejjar för att det skall se rent och snyggt ut i närområdet. Det fanns alla förutsättningar för att bli en riktig pissdag med andra ord. Till råga på eländet så var vårt sociala kapital lill-troll sjuk och sängliggande och kunde inte delta. Mycket lägligt.

Efter en kort samling där ordföranden i föreningen delade upp oss som trotsade duggregnet i små grupper med egna ansvarsområden, satte vi igång. Jag sökte mig snabbt till gruppen som räfsade bort ogräs mellan stenplattorna, det kändes som en enkel uppgift. Så här i efterhand var det ett misstag. Jag fick ont i fötterna när jag satt på huk och när jag stod upprätt och böjde mig fick jag ont i ryggen. Säkert ålderskrämpor. Jag förstår inte hur folk som är äldre än mig orkar finnas till. De är sanna hjältar. Eller så går de på droger allihop.










På bilden ovan är jag iallafall i full gång med att bära bort lite maskrosblad i en röd liten sopskyffel.

Efter denna hjälteinsats så fick jag tag i en sopkvast och sopade lite på måfå kring cyklarna. Det kändes bra. Jag hade ett redskap i händerna och såg nog rätt så verksam ut. Efter en och en halv timme tyckte jag det räckte och började bära in redskap i förrådet för att de ihärdigaste skulle fatta vinken och ge upp. Denna taktik var inte helt lyckad och jag fick till och med några arga blickar när någons kvast plötsligt var borta och jag var tvungen att erkänna att det varit jag som gått iväg med den. Å andra sidan fick jag möjligheten att ta en stillsam promenad till förrådet igen och hämta kvasten.

Precis när städningen nästan var slutförd så klantade jag till det rejält. Jag gick in i tvättstugan och frågade om de som var där behövde hjälp med något.
Jodå. Avrinningsbaljan bakom tvättmaskinerna var rätt lortig och behövde rengöras. Den i särklass äckligaste uppgiften var nu min. Den här baljan hade nog inte rengjorts på 10 år eller så och det stank av mögliga textilfibrer från de tjocka sjok av skabbigt mögligt ludd som hängde från filtret. Uää...!!!
Det var ett rent helvete att få den fin igen men efter att ha rengjort filtret skapligt så blev jag lite av en hjälte i min lilla städpatrull.

Sedan vankades det mat. Vi fick en stor fin Italiensk buffé uppdukad och sen fanns det öl och vin och läsk också. Man blir hungrig av att städa så alla mumsade under skratt och stoj i sig vad de kunde.

Det blev en härlig dag till slut.


Läs även andra bloggares åsikter om Städ-dag, Trivsel, Städning, Tvättstuga

Lönnfeta kanadapack

Ok, till slut vann ändå kanadickerna, men jag anser ändå att Sverige är den moraliska vinnaren. Förutom att Kanada och domaren uppenbarligen gjort upp om detta innan matchen, så var det patetiskt att se hur kanadensarna låg och grinade och filmade efter var och varannan närkamp.
Det spelar ingen roll att de väger 100 Kg - de beter sig ändå som små strykrädda hundar.

Nu blir det dock en jävligt kul och klassisk final - och givetvis hoppas jag att ryssarna kör över kanadensarna. Ryska hockeylaget är kult på något sätt. De har alltid varit jävligt balla helt enkelt.

Matchen om tredjepris?
Endast guld räknas i en så urvattnad turnering som VM - men man får väl kika på den ändå och med nyllet fullt med ostbågepulver och cocacola-fläckar på tröjan kanske stämningen infinner sig ändå trots allt. Om inte annat får man ju i sig lite ost.


Läs även andra bloggares åsikter om Ishockey, VM

ingen jävel intar oss

Det är inte var dag man som enskild medborgare ges möjlighet att hjälpa sitt land. Idag är dock en sådan dag och då gäller det att resa sig upp, höja rösten och dela med sig av sina funderingar. Jag gör inte detta för egen vinnings skull. Tvärtom. Jag gör det för att jag brinner av iver att hjälpa de styrande att försvara vårt land mot varje möjlig angripare. Jag gör det i nationens intresse. Jag har nämligen en plan.

Sveriges försvar rustas ner och vi kan inte längre försvara oss om någon skulle få för sig att inta oss. Detta har man ju hört förut, men denna gång är det verkligen sant. Det säger nämligen ÖB själv och han borde ju veta.

Detta är givetvis trist för Sverige och alla oss som bor här. Vi har det bra som det är och nu när man dessutom åter lanserat lakritspuckon så ser jag ingen som helst anledning till att jag skulle vilja bli ryss eller dansk (de är våra arvfiender vet ni). Angående ryssen så tror jag dock jag måste avvakta kvällens hockeymatcher innan jag ger min slutgiltiga åsikt i frågan.

I vilket fall som helst så har jag, för min och lill-trolls räkning, utvecklat ett försvarssystem för de med små resurser. Jag medger att det inte är helt bombsäkert och allt är inte färdigt ännu, men det är iallafall tillräckligt genomtänkt och seriöst för att det borde kunna användas av Sverige också.

Redan när vi tittade på lägenheten funderade jag över hur den bäst kunde försvaras mot främmande makt, och efter två månader har jag byggt ett försvarssystem som heter duga. För den intresserade kan jag avslöja hur jag gått tillväga när jag analyserat mig fram till det perfekta fortet.

Först funderade jag lite kring lägenhetens eventuella svaga punkter.

Lista på lägenhetens svaga punkter

* Eftersom vi har en uteplats på gatuplanet är det ganska givet att angriparna kommer anfalla oss därifrån.

Efter detta gick jag vidare och tog fram lägenhetens styrkor, ur ett miltärt perspektiv alltså.

Lista på lägenhetens starka punkter

* Vi har två plan så från övervåningen har man bra utsikt och kan dessutom smygskjuta på angriparna utanför.

* Hissknapparna är förvillande för angriparna. Bottenvåningsknappen har siffran två och vår dörr hittar man således på våning tre - trots att det bara är en trappa upp. Extremt förvirrande för den oinvigde.

Lista på strategiska knep vi skall använda

* Muren - Bakom en mur är man säker och kan smyga omkring och ibland bara hoppa fram och dra av en salva skott mot fiendens nyllen. Pang pang pang och sen hoppar man ner igen bakom sin mur och gömmer sig. Som kurra-gömma, fast med automatvapen.

* "Fox-hole" - Om övervåningen intas gömmer vi oss på nedervåningen. Så har jag sett att vietnameserna gjorde i Pluton B i Vietnam. De grävde ner sig i tunnlar när det blev hett om öronen. Fegt, men grymt effektivt.

* "Upper ground" - Om undervåningen intas springer jag och lill-troll upp och skjuter på angriparna därifrån. Det är en jävla bra fördel att ha "the upper ground" i en strid skall ni veta. När vi skjutit tillräckligt många kanske trappan är så full av folk att de inte längre kommer upp. Vi är säkra.

* "Smygskytte" - Från övervåningen kan vi spana ut på angriparna och skjuta dem i smyg medan de klättrar över våran mur - allt till musiken av "Another one bites the dust". I bilden nedan illustreras det hela med en bild av muren, samt våra positioner. Lill-troll skall stå där krysset är och jag skall vara där trekanten är. Muren skall vara där muren är.
Så, det var väl allt tror jag. Jag säger inte att vår lägenhet är helt omöjlig att inta, men tillräckligt krånglig för att de flesta skall hålla sig borta. Det kostar helt enkelt för mycket för dem att inta oss. Samma taktik har ju Sverige i krig, och detta gör ju min försvarsstrategi extra lämplig för det Svenska nedbantade försvaret.

Därför har jag nu skalat upp min försvarsplan så att den kan användas för hela Sverige och inte bara för vår lilla lägenhet.

Uppskalad försvarsplan

* Bygg en mur kring hela landet. Göm alla bakom muren.

* Bygg två våningar av hela Sverige. Om vi tappar övervåningen gömmer vi oss i källaren. Om vi förlorar nedervåningen springer vi bara upp.

* Ställ smygskyttar i fönstren och skjut på alla som klättrar över muren.


Så var det avklarat och ÖB - Du behöver inte tacka - somliga saker vet man utan att de sägs rakt ut.



Läs även andra bloggares åsikter om Krig, Ryssar, Försvar, Automatvapen

Lillan e sjuk

Idag var jag på jobbet hela dagen. Jag gick dit. Vi har nämligen stegtävling på mitt jobb, så jag har fått en liten stegräknare som vi alltid skall ha på oss. Den heter pedometer.

Den ser skitlöjlig ut. Som en sån där minicall eller vad det hette förr i tiden. Sån som fattighjonen utan mobil hade. Så kunde man ringa dem så såg de vem som ringt och då kunde de gå till en vanlig telefon och ringa upp. Jävligt mongo. Därför är det skapligt pinsamt att gå runt med min pedometer och se ut som ett kronhjon från 1987.

Sen gick jag hem också, fast sista vägen fuskade jag och tog bussen.

Lilltroll är sjuk och ligger nerbäddad, så när jag kommer hem så är hon jättesvag och liten och piper om att hon behöver vatten och saft och pussar och kramar. Sen efter ett tag så kom hon på att det fanns massor med jobb att göra. Blommorna måste vattnas, räkningarna måste gås igenom och så vill hon att vår IP-telefon skall fungera från sovrummet så att hon kan ligga där och svara i telefon om det ringer.







Här ser ni hur jag vattnar lite blommor. Det viktiga är att vattna igenom dem ordentligt, sedan kan man vänta några veckor innan man behöver vattna dem igen. Så säger iallafall lilltroll och hon kan sådana där saker. Ännu bättre är ju om man har plastblommor, då behöver man inte vattna dem alls och det är bara att dammsuga av dem då och då. Plastblommor är dock inte lika mysiga säger lillan, men det vet jag inte om jag håller med om.

Just i detta nu så tror lillan att jag sitter nere och jobbar med räkningarna eller nåt.
Haha, snorlillan ligger där uppe och snorar och fräser medan jag sitter här och bloggar och har det mysigt. Livet är ändå ganska härligt.

Jag har lyckats skaffa fram lite bilder från vår semester. Här är en bild på pingisbordet som vi spelade på.

Jag stod ofta till höger i bild men på just denna bild är jag inte med, som ni kan se. Annars är jag med på en del bilder och sen på vissa bilder är jag plötsligt inte med alls, som på bilden på pingisbordet.
Jag tycker det är en väldigt vacker bild iallafall.
Ett ensamt pingisbord bredvid ett hotell och med lite parasoll i högerkanten. Bilden talar till mig. Den symboliserar ensamhet. Den symboliserar att vara övergiven. Det enda det lilla pingisbordet vill är att någon skall komma och spela på det, men där finns ingen. Bara ett hotell och massa parasoll. Om man ser det så är det en mycket sorglig bild.
Annars kan man tänka att
-WOW, ett pingisbord...!!! En plats för glädje, lek och skutt. En plats där barn kan spela med sina föräldrar eller med varandra och skratta och skoja. Alla vill väl ha ett pingisbord och här står ju ett, vilken tur man kan ha. HURRA HURRA....!!!!

Då blir bilden plötsligt väldigt glad och trevlig. Så olika kan man tolka denna enkla lilla bild på det lilla pingisbordet i grekland.
Jag måste verkligen vara en mästerlig fotograf som kan fånga alla dessa starka känslor i en enda liten bild.

Nu skall jag betala räkningarna.

Krya på dig lilla snorlillan.


Läs även andra bloggares åsikter om Pingis, Blommor, Sjukdom, Semester, Fotokonst

Semester

Medan ni andra lallare har suttit på era jobb och funderat över varför ni finns så har jag och lill-troll spenderat den senaste veckan i Grekland. I Grekland funderar man inte på varför man finns. Man vet exakt varför man finns. Man finns för att kunna hälpa lill-troll att bära taxfree-sprit, fullpackade väskor och annat hon tycker sig behöva. Om lill-troll hade varit en snigel hade jag varit en annan snigel. Med två skal. En slavsnigel.

Förutom bärandet så var det en underbar semester. Vi bodde på ett 5-stjärnigt hotell med All inclusive. Det betyder att man får äta och dricka hur mycket man vill, att det finns 4 barer och 4 pooler, bastu, pingisbord, squash-hallar och allt vad man kan önska sig. Just jag hade kanske inte önskat mig squash-hallar om jag fått välja, men ändå. Vår främsta sysselsättning under veckan var att försöka pressa i oss olika mer eller mindre halvmakabra varianter av riktiga drinkar. Själv hällde jag i mig bloody mary till det sprutade tomatsoppa ur öronen på mig. Lill-troll gick istället in för en sur drink med citron eller nåt i den stilen.
Dessutom spelade vi en massa pingis. Pingis är en kul sport. Det borde vara med i OS.

Jag kanske skriver mer om resan senare när jag har fått över alla fina bilder därifrån.

Nu är vi iallafall hemma igen.
Att åka bort är roligt men att komma hem är tråkigt. Kvällen innan vi for så brann lampan i köket upp. Att jag lyckades sätta upp den när vi flyttade in är något som både jag och lill-troll ofta förundras över. Det är en 3-spots lampa som sitter tätt mot kontakten ovanför och risken för kortslutning är stor. Jag gjorde dock ett galant jobb och där har den suttit och lyst på oss när vi tassat omkring på vårt fina nya golv i köket. Men kvällen innan vi skulle åka så small det till av en explosion från lampan och nu har vi alltså ingen lampa i köket längre.

Andra jobbiga saker med att komma hem är att allt är ostädat och odiskat, kylen är tom och brödet är grönmögligt. Det här med mögel är konstigt tycker jag. För länge sedan, typ på vikingarnas tid eller så, då kunde man döda en val eller nåt och sedan ha den liggandes på stranden hela tiden och bara gå och mumsa i sig lite val när man ville. Det har jag sett i Korpen Flyger 2. Nuförtiden lämnar man ett korvbröd obevakat i två dar och sedan smakar det skunk.

Det är jävligt märkligt om ni frågar mig.

Ibland undrar jag om det kanske är så att vi lever på en svårare nivå nu. Som i ett dataspel. I början när man är klen så är motståndarna fjantar och det går att slå dem i skallen med en rak höger så dör dom. Senare när man har mäktiga vapen eller kan kasta trollformler som får dem att explodera och så, ja då är monstren också mycket mäktigare. Likadant är det för oss. Nu när vi har kylskåp så är korvbröden mycket mäktigare och möglar därför snabbare. Vi måste helt enkelt anstränga oss mer än de bortskämda vikingapajasarna.

Det känns inte rättvist.


Läs även andra bloggares åsikter om Semester, Lyx, Sopor, Mögel, Vikingatiden

Sopletarna

Min enda officiella uppgift i hemmet är att sköta soporna. I denna uppgift ingår att gå ut med soporna och att byta sop-påse. Dessutom tillkommer en del andra uppgifter som till exempel att klappa lill-troll på huvudet tills hon somnar, bära ner vinterdäcken i källaren och gå och köpa pizza nån gång i veckan. Jag ansvarar även för att bädda våra sängar, men det är lite oklart om detta verkligen är en uppgift eller om det bara råkat blivit så.

Eftersom vi har köpt massa möbler och grejjer så är det rätt mycket jobb med själva sophanteringen. Det pågår en ständig införsel av kartonger, plast och frigolitförpackningar, som alla skall smulas ihop och bäras ut till soprummet. Så mitt ansvarområde är både viktigt och jobbigt.
Ibland hjälper lill-troll mig med att bära ut soporna. I början trodde jag att hon bara ville vara snäll, men nu har jag förstått att anledningen är en helt annan.

Första gången jag såg tendenserna till den riktiga anledningen så var vi i soprummet när lillan plötsligt fick syn på en grön blomkruka som någon slängt. Den ville hon genast ta med sig hem. Jag sa åt henne att man inte kunde ta med sig sopor hem bara hur som helst, men lillan tyckte inte det var något problem. Nu står den gröna krukan på vår uteplats och varje gång en granne går förbi så skäms jag. Tänk om det var deras kruka, som de slängt för att den var gammal och ful? Nu står den på vår uteplats. Vad sänder det för signaler? Att vi är lowlives????

Idag när jag skulle gå ut i soprummet med lite kartonger hände det igen. Lillan ville följa med. När hon kikar ner i behållaren för brännbart lyser det till i hennes ögon. Jackpot...!!!
Någon har slängt massa barnböcker. Lill-troll tittar glatt på mig och visar sina fynd. Ett trettiotal slitna sorgliga barnböcker. Hon samlar ihop dem och vi återvänder hem. Med nedböjt huvud vandrade jag skammens väg tillbaka med lilltroll skuttandes bakom mig, bärandes på dagens sop-fynd. Så, nu har vi en jävla massa sopluktande barnböcker hemma. Vad bra.

Det eminenta teveprogrammet Outsiders på kanal 5 visade en gång en dokumentär om sopletare. Jag skrattade gott åt dem där de smög omkring i soprummen och letade efter bra saker att återanvända. Haha, vilka fattiga clowner.

Nu har skrattet fastnat i halsen. Jag lever själv med en sopletare och rätt var det är så sitter jag väl och mumsar på ett "hittat" ägg till frukostmackan innan jag går in och snyter mig i "återanvänt" toapapper. Tur att grannarna verkar rika så det iallafall är kvalitetssopor och inget skit från Willys eller Euroshopper som letar sig tillbaka in i vårt hem. Perfekt.

Hur faan kunde jag hamna i Outsiders?!??

Men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Med lite list borde jag kunna bli av med min enda riktiga uppgift. Då slipper jag göra något alls och kan sitta och slösurfa hela kvällarna, medan lill-troll är ute i soprummet och dyker efter nya skatter.


Läs även andra bloggares åsikter om Sopor, Sopletare, Outsiders